Småstäderna i södra Yunnan är även intressanta på många sätt. Närheten till Burma eller Laos sätter sina spår. Och du vet att Dai folket är samma som Thai? Man tror att det var Dai som emigrerade söderut och blev till Thailand. Så Dai området känns inte Kinesiskt.

Jag är verkligen avundsjuk nu. Jag saknar KM men hoppas återvända mycket snart! Kanske för gott!

Vad gäller gåvor. Här i Sverige ger vi gåvor när vi hälsar på någon, och det är samma – men mycket viktigare – i Kina. Frukt går alltid hem. Gåvans värde har ingen betydelse. Normalt öppnas inte gåvan inför den som ger gåvan, utan läggs åt sidan nästan som att de inte sett att du gett en gåva. Gåvan öppnas sen privat. Om du får en gåva, så öppna den inte om inte givaren säger till dig att göra det. Normalt så får du knappt ens ett tack när du ger en gåva (att tacka mellan vänner anses väldigt oartigt). Det är ofta bättre att ge någonting billigt (som frukt) än något dyrt, för om du ger något dyrt så hamnar personen i en skuld till dig och tvingas ge något dyrt tillbaka till dig nästa gång, som gör att du kommer i skuld och måste ge en ännu dyrare gåva nästa gång…. och vidare tills båda är utblottade. Så det handlar inte om att muta, utan om att vara artig. Samma med att bjuda folk på mat: det är inte att muta o supa personen, utan ren artighet som är en del av deras kultur. Som sagt, i Kina är det över maten man verkligen umgås… som du märkt så är det inte bara att man plockar gemensamt ur uppläggningsfaten, utan värden kan t.ex. använda sina egna matpinnar för att lägga en speciellt fin bit kött eller så i din risskål. Man äter verkligen gemensamt.

Vad gäller maten föresten… fina restauranger på fina gator är lika tråkiga och dyra som här. Ät på de små skitiga restaurangerna på de skitiga små bakgatorna så får du oftast mycket godare (och otroligt mycket billigare) mat. Dessutom träffar du där de ”riktiga” Kineserna. Och visst kan du ta med dig dina intervjuoffer på en lunch eller middag, men jag föreslår igen att hellre ta dom till en liten familjedriven restaurang än en stor flott fin restaurang. Det visar att du är genuint intresserad av Kina och inte bara en dryg utlänning. Ödmjukhet är något som uppskattas. Ödmjukhet och vänlighet. Och i en sån miljö kan man slappna av mera än i en fin dyr restaurang och vara mer sig själv, både du och den du intervjuar eller vill lära känna.

Och om du röker – dethär med gåvor och artighet – om någon bjuder dig på en cig så ta emot den. Gör inte samma fel jag gjorde ”Tack men jag har mina egna cigaretter” och tog upp en egen och stoppade i munnen. FY va oartig jag var!
Om du inte vill röka just då, ta emot ciggen och lägg den på bordet bredvid dig eller stoppa den bakom örat eller i bröstfickan för att visa att du tar emot gåvan men skall använda den senare även om du har 5 paket cigg i väskan! Eller ta emot ciggen och bjud den andra att röka en av dina cigg! Byt cigg helt enkelt… du tar hans och han tar en av dina. Harmonin är då komplett, artighet är uppfyllt och universum är i ballans.
Ska du vara riktigt artig ska du alltid ta emot gåvor (även små ”obetydliga” saker som en cigg) med båda händerna. Som sagt, det är inte gåvans värde som är det viktiga, utan att den ges och tas emot och visas respekt för ”gåvans idé”, dvs för vänligheten snarare än för gåvan.