Lina Färm

Ikväll snackar jag tillsammans med Mattias Skjöld och Helena Munther om hur det är att frilansa utomlands, inför medlemmar i Västra Frilansklubben i Journalistförbundet.

Ska bli kul! Har laddat med bilder och försökt minnas hur det var i Kina…

http://www.frilansriks.org/vastra/index.html

/Lina

Nu blir det inget frilansande på ett tag. Under hösten kommer jag att jobba på Sveriges Radio med att bland annat utveckla webben till programmen Ring P1 och P4 Extra. Ska bli spännande att lära nytt!

/Lina

Ikväll producerar jag Kvällspasset i P3  som bland annat får besök av Tuva Novotny.  Programledare Soraya Hashim vill veta mer om hennes mediamanifest, varför hon vägrar att fotas med sugande blick och plutande mun.

Vi kommer också att prata med Daniel Poohl, chefredaktör på Expo, om ifall främlingsfientligheten på det tidiga 90-talet är tillbaka. Med utgångspunkt i händelserna i Vännäs, så klart. Precis som på 90-talet är det lågkonjunktur och ett främlingsfientligt parti siktar på riksdagen.

/Lina

I Göteborgs-Posten i dag finns mitt reportage om familjen Karlsson som efter elva års ofrivillig barnlöshet adopterade två söner från Vietnam. Jag var uppe på Tjörn och träffade dem i förra veckan.
Ämnet är aktuellt eftersom en nyligen publicerad studie från Sahlgrenska visar att hur ofrivilligt barnlösa som blir föräldrar  har så mycket högre livskvalitet än dem som blir utan.

/Lina

Just nu är det nästan lika mycket tid på kontoret som någon annanstans. Jag gör några inhopp som redaktör på SR:s Ring P1  – ska bland annat jobba där i sommar. Juli och delar av juni och augusti brukar annars vara helt döda på frilansfronten, de flesta redaktioner har semesterstängt.  Ett par veckor researchar jag på P3, och klämmer in några dagar på Metros redaktion i Göteborg. Så, det är fullt upp!

Äntligen tillbaka i Sverige. Ja, det känns väldigt skönt. Tiden i Kina var bra på många sätt och vis, och jag är glad att jag åkte. Samtidigt är det fint att finnas i ett sammanhang igen, att träffa kollegor och kunna kommunicera med folk.

Det blev många roliga, intressanta jobb. Jag badade med elefanter för WWF:s tidning Panda, skrev om det kinesiska Vasaloppet för Filter, intervjuade blivande föräldrar för Sydsvenskan, med mera. Jag har mött motstånd och rädsla för att ge intervjuer om känsliga ämnen, stött på censuren på nätet och i tv. Jag har träffat flera duktiga journalister och fotografer, som jag hoppas kunna jobba med någon annan gång.
I det stora hela har det gått mycket bra.

/Lina

Wordpress, som den här sajten görs i, är censurerat i Kina. Därför har det varit blogg-stopp.
Nu är jag på banan igen, tack vare tips om en proxysajt.

Fyra månader iväg hittills, inte bara i Kina. En förlängning av visumet ledde till Thailand och Vietnam. Nu är jag tillbaka i Kunming, som så här i december inte riktigt lever upp till smeknamnet “Den eviga vårens stad”.
Det har blivit artiklar om elefant-camper i Thailand, synen på pojkar och flickor i Kina, svenska chefer som kulturkrockat i Beijing, konstnärsliv och självförverkligande. Bland annat. Efter nyår hoppas jag kunna skriva om hiv-situationen i Yunnan-provinsen, och om det ekologiska jordbruk som – i strid mot alla fördomar – faktiskt finns i Kina.

Julklappshets och finanskris känns just nu väldigt långt borta!

Jag frågade min kinesiska fotograf-kollega Colette Fu om hon kunde tipsa mig om hur man bäst tar upp känsliga ämnen med folk här. Politik och regeringskritik, till exempel, hur snackar man om det? Vilka  sociala koder behöver jag känna till?

- Tja, du kan inte vara så direkt, svarade Colette. Jag antar att du behöver bjuda folk på en hel del middagar. Med mycket kött, det är ett statustecken.

- Bjuda på middag, okej. Något mer?, frågade jag och såg de pressetiska riktlinjerna liksom skrynkla sig lite i kanterna.

- Ja, och så måste du bjuda på sprit förstås. Sup dem fulla. Och du måste givetvis dricka själv.

Ungefär där hade pressetiken åkt i papperskorgen. Koffein tänker jag, det är ju också en slags drog. Kaffe, kan man bjuda på det?

Det rör på sig en hel del på K12 Kommunikation, och just nu finns minst en plats ledig. Kontakta Helena Bäckhed, som är uthyrningsansvarig (helena.backhed@k12.se).

Sedan några veckor tillbaka bor och jobbar jag i Kunming i Kinas sydvästra hörn. Här bor sex miljoner människor och ett drygt 20-tal minoritetsfolk.  Här finns regnskog i väst, och bergstoppar upp mot 6000 meter i norr. Yunnan, som provinsen heter, gränsar till Burma, Laos och Vietnam. Kunming ligger vid foten av bergen, och kallas för “the city of eternal spring”, den eviga vårens stad. I februari, min personliga helvetes-månad hemma, ska jag som vanligt gå ner till Green Lake Park. Promenera längs vattnet och titta på pensionärerna som gör Qi Gong. Utan jacka, utan att frysa ett dugg, ska jag sätta mig ner på en parkbänk och se ut över lotusskogen som täcker vattenytan. Tänka på Tone som berättar om regn på ingång från de brittiska öarna. Le för mig själv. Ödmjukt andas in den friska vårluften (och brista ut i ett skadeglatt MUAHAHAHA).

Jag jobbar föresten som vanligt mot svensk media, och nås via mejlen eller på telefon +86 159 1214 3880 (och jag lovar att inte skarva om vädret när du ringer).