Lina Färm

Jag frågade min kinesiska fotograf-kollega Colette Fu om hon kunde tipsa mig om hur man bäst tar upp känsliga ämnen med folk här. Politik och regeringskritik, till exempel, hur snackar man om det? Vilka  sociala koder behöver jag känna till?

- Tja, du kan inte vara så direkt, svarade Colette. Jag antar att du behöver bjuda folk på en hel del middagar. Med mycket kött, det är ett statustecken.

- Bjuda på middag, okej. Något mer?, frågade jag och såg de pressetiska riktlinjerna liksom skrynkla sig lite i kanterna.

- Ja, och så måste du bjuda på sprit förstås. Sup dem fulla. Och du måste givetvis dricka själv.

Ungefär där hade pressetiken åkt i papperskorgen. Koffein tänker jag, det är ju också en slags drog. Kaffe, kan man bjuda på det?

Det rör på sig en hel del på K12 Kommunikation, och just nu finns minst en plats ledig. Kontakta Helena Bäckhed, som är uthyrningsansvarig (helena.backhed@k12.se).

Sedan några veckor tillbaka bor och jobbar jag i Kunming i Kinas sydvästra hörn. Här bor sex miljoner människor och ett drygt 20-tal minoritetsfolk.  Här finns regnskog i väst, och bergstoppar upp mot 6000 meter i norr. Yunnan, som provinsen heter, gränsar till Burma, Laos och Vietnam. Kunming ligger vid foten av bergen, och kallas för “the city of eternal spring”, den eviga vårens stad. I februari, min personliga helvetes-månad hemma, ska jag som vanligt gå ner till Green Lake Park. Promenera längs vattnet och titta på pensionärerna som gör Qi Gong. Utan jacka, utan att frysa ett dugg, ska jag sätta mig ner på en parkbänk och se ut över lotusskogen som täcker vattenytan. Tänka på Tone som berättar om regn på ingång från de brittiska öarna. Le för mig själv. Ödmjukt andas in den friska vårluften (och brista ut i ett skadeglatt MUAHAHAHA).

Jag jobbar föresten som vanligt mot svensk media, och nås via mejlen eller på telefon +86 159 1214 3880 (och jag lovar att inte skarva om vädret när du ringer).